Trailcoachen funderar om Night Trail Run - Sommar
Foto Trailcoachen
(Trailcoachen Emelie Lillifeldts reflektioner av Night Trail Run - Sommar.)
En sagolik start på dagen, eller helt obegripligt? Självbestämmande-teori hjälper oss att förstå varför vissa val är lättare än andra, tex vad som driver en till att springa i flera timmar, med start kl 02.
Att uppleva sommarsolståndet genom att springa längs ängar och sjöar, genom skogar och hagar med daggvått gräs och sömniga kor väcker många olika känslor. Vi kan nöja oss med att det är otroligt vackert med soluppgång och att sommarnätter är något mycket speciellt. Men ärligt talat, det ligger så mycket mer i det här.
Night Trail Run Sommar är ett 30 km långt äventyr på en bana utan markeringar, med start 90 minuter före soluppgången på årets ljusaste natt. Du får en karta och en navigeringsfil till din sportklocka/telefon, sedan får du hitta rätt väg genom skogen själv. På två platser längs banan serveras energi och vätska. Längs hela banan möts du av upplevelser och utmaningar, och när du går i mål står frukosten uppdukad. Du har fyra timmar på dig…
Vi människor har tre grundläggande psykologiska behov, som enligt så kallad självbestämmandeteori förklarar kvaliteten på vår motivation: autonomi, kompetens och tillhörighet. Genom den linsen kan vi lättare förstå varför det är lockande att ge upp en hel natts sömn för att springa flera mil.
Autonomi handlar om att vara sin egen. För mig förklarar behovet av just autonomi en stor del av varför jag tränar. Det ger mig plats för mig själv, jag styr över min egen kropp och utvecklingen av den, och det känns meningsfullt att göra något som jag mår bra av på kort och lång sikt. Det gör mig stark, och det får mig att känna mig självständig - två värden som jag uppskattar mycket. Att tävla eller springa långt tillsammans är ett sätt att visa för mig själv att jag har utvecklat min styrka och självständighet.
Kompetens är en faktor som jag ofta framhåller när någon frågar varför jag tränar. Jag vill helt enkelt känna mig kapabel, det är en fantastisk känsla. Att springa långt och att visa för mig själv att jag klarar av det även under tuffa förhållanden - sömnbrist, mörker, kyla, vattenfyllda stigar eller branta backar - ger mig ett större självförtroende även i andra delar av livet.
Tillhörighet betyder något särskilt i trail-löpning. Det beror bland annat att många tävlingar ställer tydliga krav på att alla som deltar ska kunna ta hand om eventuella skadade löpare längs banan. Du är inte ensam i naturen, och du är värdefull för andra när du deltar i de här sammanhangen. Under de tre milen sprang jag med tre olika grupperingar, och de bidrog på olika men värdefulla sätt till upplevelsen. Inte minst när det var fyra kilometer kvar, och vi var så sömniga att rötterna på stigen tycktes mycket högre än förut. Det var vi överens om, och den lilla gemenskapen var i sig en drivkraft att springa i mål.
Måste man då springa långt i skogen mitt i natten för att uppleva självständighet och gemenskap, för att känna sig kapabel och stark? Nej. Men jag rekommenderar det varmt.
Emelie Lilliefeldt