Trailcoachens funderingar #3 - När börjar loppet?

Ett bra lopp börjar långt före start och slutar en bra bit efter mållinjen. En del av det är närmast en ritual.

Första steget i ritualen är att fundera, planera, drömma. Ibland drömmer jag länge och är fast besluten om att springa ett visst lopp. Andra gånger får jag lite anmälnings-tourettes och överraskar mig själv genom att gå blixtsnabbt från dröm till startplats. Då finns ingen återvändo.

Då återstår bara att gå in i löparritualen. Det finns vissa saker som återkommer i förberedelserna av långa lopp, som inte kan eller bör hoppas över för då riskerar hela loppet att gå åt skogen. På det dåliga sättet, alltså.

För mig är energiplanen en sådan viktig del. En halvhjärtad energiplan kan sänka ett helt lopp. Det har jag lärt mig den hårda vägen. Jag räknar kolhydrater och radar upp alla delar i planen.

Kvällen innan loppet sätter jag pannlampa och extra batteri på laddning. Kollar att tånaglarna är lagom korta. Lägger fram allt som behövs. Kollar väderprognosen, även om jag inte kan påverka vädret. 

Någon timme innan start handlar ritualen mer om nerver. Att ladda upp eller spänna av. Men först ser jag till att fötterna är skyddade från skavsår. En pålitlig hårsnodd är viktigt. Många upplever att magen är en skitviktig del av ritualen. Tyvärr är den ibland ungefär lika svår att rå över som vädret…

Start och mål är milstolpar i ritualen. Det är som Kalle på julafton, fast med adrenalin.

Efter loppet vill jag prata igenom banan och uppleva stigarna igen. Att träffa löparkompisarna efter målgång är en av de trevligaste delarna av loppet. Bäst är kanske den gången när jag hade med mig en flaska bubbel som vi drack i kåsor.

Dusch kan inte strykas ur ritualen. Har det varit ett riktigt lerigt lopp, får skorna följa med in i duschen. Det är enklast så.

Och hur var helgen?

Tack bra, jag sprang ett traillopp i mörkret. Ja, det är nog lite konstigt. Men det luktade underbart i skogen, så som det gör på hösten. Ja, jag gör om det igen så fort jag får en chans. Det är en ritual, förstår du…